Ensam med min tv.
Lukas åkte till London imorse. Jag var knappt vaken när han gick och det enda jag fick ur mig var ett "Lämna mig inte!!..." Det är första gången jag sover ensam i vår lägenhet. Det skulle vart lättare om det inte kom perfekt till redovisningen imorgon som jag vart nervös över i 2 månader ungefär. Jag hoppas att jag får nån timmes sömn inatt i alla fall. Det är inte så lätt när man inte har någon att klaga inför och som kan krama bort nervositeten. ...
Tv:n var paj hela kvällen. Det var ju katastrof såklart. Väldigt dålig tajming. Men fick igång den för en timme sedan. Det var visst så enkelt som att dra ur strömmen till boxen och sätta på den igen. Det ska jag komma igång till nästa gång.
Det är inte värst många som kommenterar nu för tiden ( rättare sagt noll stycken) vilket får det att kännas lite som att man skriver för sig själv, men just idag gör det inte nånting, det känns lite som terapi för mig själv! Men i fortsättningen hade det vart skoj om ni skrev nåt tycker jag!
Redovisning imorgon alltså. Vad ska jag säga? Jag hatar det..Det tänker jag verkligen inte förneka. Men likaväl måste jag göra det. Det är ett nödvändigt ont. Just nu ser jag det såhär. Det får gå som det går. Jag kommer va skitnervös, och det får jag väl hellre va då. Jag får väl darra som ett asplöv och se ut som ett lik i ansiktet för att jag glömmer andas, men värre än så kommer det inte bli.
Imorrn kväll sitter jag här framför datorn, och då är det över. Bortgjord eller ej, så är det över ,och gör jag bort mig kommer jag bry mig om det i ungefär fem minuter och inte en sekund mer! Det låter väl som en bra inställning eller hur?
Tv:n var paj hela kvällen. Det var ju katastrof såklart. Väldigt dålig tajming. Men fick igång den för en timme sedan. Det var visst så enkelt som att dra ur strömmen till boxen och sätta på den igen. Det ska jag komma igång till nästa gång.
Det är inte värst många som kommenterar nu för tiden ( rättare sagt noll stycken) vilket får det att kännas lite som att man skriver för sig själv, men just idag gör det inte nånting, det känns lite som terapi för mig själv! Men i fortsättningen hade det vart skoj om ni skrev nåt tycker jag!
Redovisning imorgon alltså. Vad ska jag säga? Jag hatar det..Det tänker jag verkligen inte förneka. Men likaväl måste jag göra det. Det är ett nödvändigt ont. Just nu ser jag det såhär. Det får gå som det går. Jag kommer va skitnervös, och det får jag väl hellre va då. Jag får väl darra som ett asplöv och se ut som ett lik i ansiktet för att jag glömmer andas, men värre än så kommer det inte bli.
Imorrn kväll sitter jag här framför datorn, och då är det över. Bortgjord eller ej, så är det över ,och gör jag bort mig kommer jag bry mig om det i ungefär fem minuter och inte en sekund mer! Det låter väl som en bra inställning eller hur?
Kommentarer
Postat av: martina
De eller den enda som är bortgjord efter din redovisning är de eller dom som tycker att du inte var modig som ställde dig där framme pch gjorde det!
Love you long time!
Puss
ps. Jag läser din blogg, ska vara duktigare på att kommentera baby! ds.
Trackback
