Söndagsbarn
Det blev mat på Ghingis till slut. Har aldrig ätit där, och deras nya lokal var jättefräsh och fin. De hade endast söndagsbuffé men det var kul för jag ville ändå testa det. Grejen är att man får plocka ihop själv vad man vill ha i maten, kött, grönsaker, nudlar, sås osv, och sedan lämnar man in det till kocken och så lagar han det. En väldigt trevlig grej tycker jag. Det enda svåra är att man har så mycket val, och jag blev så förvirrad av alla såser och sånt att jag tillslut inte visste varken ut eller in. Så min mat blev inte den smakupplevelse jag annars hoppats på. Men det var ju helt och hållet mitt eget fel! Kan i alla fall rekommendera det till er Linköpingsbor som inte testat på det! Men, trevlig var det i alla fall. Alla fyra var dock ganska sega efter gårdagen. 
Ikväll har jag suttit i djupa tankar om framtiden. Har några beslut att ta, som jag helst inte vill ta själv utan skulle hellre vilja att någon annan tog över ansvaret åt mig. Övertagandeansvar som de existentiella psykologerna kallar det (se, nåt har jag ju lärt mig i alla fall, haha). Men så lätt är det ju tyvärr inte. Mitt liv-mina beslut. Jag hatar det. Men det är väl så livet är. Tur för mig att jag är ett söndagsbarn. Det sa mamma till mig innan idag när vi pratade. Hon hade en ramsa att dela med sig av som hon tyckte att jag skulle ta med sig. Just nu minns jag inte hur den gick men jag hittade en liknande nu, den får bli bra:
"Söndagsbarn är sött och snällt. Söndagsbarn har det alltid bra och får det mesta de vill ha. Det har alltid ansetts för lyckligt att vara söndagsbarn. De kan se in i framtiden, nästan allting lyckas för dem och de har livlig fantasi."
Sådeså. Allt kommer bli bra för jag är ett söndagsbarn :)
