chock
Förra veckan undrade Emelie ifall jag hon och Linda kunde ta en fika i skolan idag klockan 11.30. Visst kan vi göra det tänkte jag. När vi sitter där och fikar ser jag helt plötsligt ett välbekant ansikte. Jag tittar på människan ganska länge innan poletten vill trilla ner. Då blir mina ögon stora som jordglober och ja... jag tror faktiskt att jag skrek rakt ut, jag minns inte riktigt. DET VAR ANNIKA!!!! Den luringen var uppe i Linköping under dagen och hade ihop med Emelie planerat att överraska mig och Linda. Jag blev obeskrivligt glad. Det var väldigt mycket känslor som kom upp till ytan. All saknad man känt efter att ha inte träffat henne på ett halvår, och alla tankar och all oro, och glädjen över att hon var där. Jag följde fram henne fram för att handla i cafét och då bara började jag gråta, jag kunde helt enkelt inte stoppa tårarna. Det var längesedan jag kände mig så känslig som jag kände mig idag. Det är inte vardag jag gråter men så glad blev jag.
Underbar överraskning. Fick 2 timmar ihop med denna underbara tjej sen var hon tvungen att gå vidare för att sedan åka hem till Göteborg igen. Detta gjorde min dag, helt klart! Säkert hela veckan också för den delen.
Världens finaste Annika. Love you gottan.
Efter denna briljanta start på dagen kunde jag inte riktigt fokusera på plugg, så det har vart dåligt med det idag. Pratade med Jenny i telefon och fick ytterligare ett underbart besked. Jenny kommer och hälsar på mig nästa vecka! JAAAAAAAA!!!! Fasen vad roligt, jag blir så glad. Vad mysigt. Det är inte ofta vi träffas så man har ju massor att prata om.
Det har med andra ord vart en fin dag. Jag känner mig överväldigad av kärlek. Vad fint det är med kärlek och med alla fina människor man har i sitt liv. Love you all.
