jag, motivationen.
Lukas spelar fotboll i nån studentliga av nåt slag. Dom spelar matcher sent på kvällarna typ två gånger i veckan. Jag har inte följt med och kollat nån gång, för jag måste ju erkänna att jag är måttligt intresserad av fotboll. Men igår framkom det (som från intet) ett slags intresse blandat med kärlekskrankhet som gjorde att jag faktiskt följde med och kollade. Lukas ska visst vara, ganska så bra i alla fall, men hittills har han inte lyckats få in bollen. Så jag tänkte, jag lägger upp ett litet motiverande hot på bordet: Gör du inte mål, gör jag slut.
Mycket riktigt. Bollen i mål bollen i mål, eller kanske jubel och vrål som Jennys pappa Conny hade sjungt. Lukas satte första målet. Stolt var jag då. Dock höll mitt hjärta på att frysa till is då nån tackla honom av planen och jag i mitt inre trodde att nu hade han landat på huvudet och brytit nacken. Fast egentligen var det bara ett hederligt gammalt pungkläm.
Ska nog inte gå på fotboll nåt mer.
Mammig som jag är.
Idag- Plugg plugg och återplugg. Har suttit på biblan och hållt på med mitt samtidigt som jag vart ett stöd för Matte i hans statistik räknande. Tycker att han blir allt bättre för var dag som går, vill gärna tro att jag har ett finger med i spelet, men mest är det nog hans egen förtjänst.
Ikväll - Måste ju kolla Maria Montazami i det där programmet på trean ( Lo ve her)och sen ska jag se på Efterlyst för att se om jag kan identifiera våltäcksmannen i varberg. Förmodligen kan jag inte det, men tänker att han borde åka fast efter ikväll, sååå stort är inte varberg.
