A beautiful mind
Ikväll har vi firat att Lukas gjort tenta med tacos, vin och På spåret. Mycket mys.
Fick även min vilja igenom, och fick se A beautiful mind. Väldigt fin film tyckte jag. Och väldigt fashinerande. Har ni inte sett den kanske ni ska sluta läsa här. Jag vill ju inte avslöja nåt. Så till er säger jag hej då, ni andra kan läsa vidare om ni vill :)
Men jag tycker att det är så otroligt fashinerande med vad som försigår i människors huvuden, vad vi ser, tänker, känner, uppfattar, tolkar osv. Jag kan ofta sitta o tänka på saker som att hur vet vi att vi ser färger på samma sätt till exempel? Jo visst, vi är alla överens om att en viss färg är röd till exempel (om vi inte är färgblinda), men hur vet vi att det jag kallar röd inte är samma färg som du tycker är grön? Förstår ni hur jag menar? Och när jag såg filmen nu fick jag nästan klappa Lukas lite på armen efteråt för att försäkra mig om att han faktiskt finns på riktigt... hehe.
Men som sagt. Otroligt spännande. Och fasansfullt. Vad kan man lita på om man inte kan lita på att ens egen verklighet är sann? Att huvudet spelar en ett spratt? Hua! Låt det inte hända mig tack. Eller så händer det nu, det har ju jag faktiskt ingen aning om i såna fall :) Denna bloggen kanske inte ens existerar! Haha.
Jag har bara druckit ett glas vin, jag lovar.
Nåväl.
God natt alla!
Fick även min vilja igenom, och fick se A beautiful mind. Väldigt fin film tyckte jag. Och väldigt fashinerande. Har ni inte sett den kanske ni ska sluta läsa här. Jag vill ju inte avslöja nåt. Så till er säger jag hej då, ni andra kan läsa vidare om ni vill :)
Men jag tycker att det är så otroligt fashinerande med vad som försigår i människors huvuden, vad vi ser, tänker, känner, uppfattar, tolkar osv. Jag kan ofta sitta o tänka på saker som att hur vet vi att vi ser färger på samma sätt till exempel? Jo visst, vi är alla överens om att en viss färg är röd till exempel (om vi inte är färgblinda), men hur vet vi att det jag kallar röd inte är samma färg som du tycker är grön? Förstår ni hur jag menar? Och när jag såg filmen nu fick jag nästan klappa Lukas lite på armen efteråt för att försäkra mig om att han faktiskt finns på riktigt... hehe.
Men som sagt. Otroligt spännande. Och fasansfullt. Vad kan man lita på om man inte kan lita på att ens egen verklighet är sann? Att huvudet spelar en ett spratt? Hua! Låt det inte hända mig tack. Eller så händer det nu, det har ju jag faktiskt ingen aning om i såna fall :) Denna bloggen kanske inte ens existerar! Haha.
Jag har bara druckit ett glas vin, jag lovar.
Nåväl.
God natt alla!
Kommentarer
Trackback
